Detta inlägg skulle ha publicerats igår..

 

Helgen är slut och jag sitter i skolan och är mer vilse den någonsin. Helgen har varit så himla konstig, helt fantastisk och helt fruktansvärd. I Lördagens starter hade jag världens bästa känsla, shit ville bara gråta på framridningen för hon var magisk, jag var så stolt. Hon seglade igenom programmet som om det var det enda hon gjort hela vintern. Vi fick med oss en andra plats och världens bästa känsla i ryggsäcken. i MSV var hon trött, men jag hade lika bra känsla när det kom till hennes form och övergångar, jag somnade glatt den kvällen, men mat i magen och en lika trött pojkvän som jag själv bredvid mig. 

 

I söndags var jag i stallet redan kl 07 då Astrid sov över på klubben. Vi gick på en mysig promenad, åt frukost tillsammans och jag smorde medan hon stod och sov. 

Känslan på framridningen fanns där, inte riktigt som på Lördagen men det var där och lurade. Hennes form har blivit så mer stabil och jag njöt att titta speglarna och se hur himla snygg min häst är. Inne på banan var hon spänd, speciellt i höger. Jag fick tyvärr bara rida en fjärdedel av programmet innnan domaren skickade ut mig för att jag hade en halt häst enligt henne. HALT? 

 

Tårarna sprutade när jag kom ut från banan. Jag förstod nästan ingeting, hon som varit så fin.. 

 

Jag grubblar fortfarnde på händelsen. Blev verkligen så himla ledsen. Nu är en vetrinärtid bokad så imorgon ska vi till kliniken och kolla igenom henne. Förhoppingsvis hittar dom inte något fel så vi bara kan fortsätta träna i lugn och ro samt kunna anmäla mig till tävlingen i Skellefteå.